Carina Källving

Ja jag tanker typ inte skriva nanting. Men raknas iallafall lite som en uppdatering. Sa, en vecka i Thai avklarad! Skulle egentligen dra till Kambodja idag men vi blir kvar pa Koh Chang ett tag till, dar vi hittills mest badat, last och akt runt pa vespa. Assnygg pa vespa ar jag, tankte bara saga det. Jag ar inte brun alls, dock fruktansvart rod, alla mina bikinin skaver in overallt och jag borde ha klippt mig for typ ett ar sen men det ar helt underbart, vadret ar toppen, pappa ar bortom underbar och jag hade nog inte forstatt hur mycket jag saknat honom det senaste aret och manniskorna ar supertrevliga. Det far vara allt for nu.

...men jag tanker gora det anda. Canada gor en tjock. Sadesa. Valdigt stressigt sahar infor 3 veckors konstant bikini. Har jag jattetur kanske Thailand gor en smal...? Nog om.

Ville egentligen bara skriva ett inlagg. Blir av med datorn igenom om typ 3 minuter sa ska spendera den med att lasa mail istallet. Sa lite snabbt bara, pa torsdag borjar min forbannat langa resa. Pa lordag kommer jag vara i Bangkok. Det var allt.

Ska gora annu ett forsok att vara tillbaka till bloggen! Sa, 2009. Arligt talat, vilket pissigt ar. Jattemanga underbara handelser, allra sarskilt mina kara besok hemifran (Fia, Alexandra, Joel, Johanna, ni gjorde mitt ar langt hemifran sa otroligt mycket enklare) och alla nya vanner, nya upplevelser och allt annat som tillhor ett helt nytt liv i ett helt nytt land. Men ocksa valdigt mycket mindre asbrahet, till exempel det faktum att min kara kusin och roommate fick spendera 70% av aret sangliggandes pa grund av olika sjukdomar och operationer.  Hemlangtan har varit valdigt intensiv pa sina stallen, jag saknar pappa och Kevin sa mycket sa jag spricker och den vanskap jag har med folk hemifran ar valdigt unik och omojlig att ersatta.

Bitterfia. Nog om det! 2010 kommer bli ett valdigt bra ar. Vi borjar om tva veckor da jag far aka till Thailand for att motas upp med min bortom underbara pappa i Bangkok. Bara den saken att jag inte fick traffa honom en gang under forra aret ar nog for att aret var ratt pissigt. Sen ar planen att komma tillbaka till Toronto med nya krafter och borja jobba med min goda van och forra manager - nagot jag ser valdigt valdigt valdigt mycket framemot. Man uppskattar inte hur harligt det faktiskt ar att jobba forran man inte gjort det pa ett tag.

Fast en cool sak som jag lyckades med under aret. Jag hade mitt forsta sangframtradande infor publik! Vi var och hejade pa morbrors band nar de hade en show alldeles efter jul och de tvingade upp mig for ett gastframtradande. Nu tycker de att vi ska fortsatta samarbeta genom att gora covers pa Lady Gaga och the Killers. Man har inte levt forran man hor mig och Mike slakta Bad Romance atminstonde en gang.

Toronto ar inne pa sin typ tredje omgang av indian summer. Jag har aldrig upplevt en stad som gar igenom sana sjuka vaderpendlingar alltsa, haromdagen fros jag fast jag var inomhus och idag kan jag inte ga runt i linne utomhus utan att svettas. For att fira det fina vadret joinade jag min kara van Mackenzie och hennes otroligt attraktiva manliga vanner for nagra vanskapliga basket och amerikansk fotbollsmatcher. Kan ju direkt saga att det var mer springande utan mal eller mening, eller kondition, for min del, men fortfarande valdigt trevlig formiddag.

Christine ska ta ut mig pa middag ikvall. Jag ar omringad av vackra underbara manniskor som bryr sig om mig. Om jag upprepar det till mig sjalv tillrackligt ofta kanske jag tillslut inser hur lyckligt lottad jag faktiskt ar och att hela den har depp-perioden jag ar inne i just nu ar helt onodig.

Ikvall ska jag pa ballet. Alltsa inte en forestallning utan en dansklass.

Hahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahaha.
Jag dor.

Gick forbi mitt gamla jobb nar ute pa promenad ikvall. Stotte pa min gamla chef. Han fragade om jag var gravid. Tydligen gar jag inte pa promenad tillrackligt ofta.....

Dalig period. Har gatt och blivit deppig och kanner mig ensam och utlamnad. Pappa, kommer du och halsar pa mig snart?

Det blir svart att ga fran trio till ensam. Forovrigt sa ar jag hopplost foralskad i personen som tog detta kort. Kanslorna ar dock mer an obesvarade. Vart forsta, och i princip enda samtal under vara forsta veckor som kollegor, handlade mest om hur besviken han var over att jag var svenska men fortfarande inte lang. Sen trodde jag att jag gjorde framsteg nar jag nagra dagar senare fick en klapp pa ryggen. Lyckan var tyvarr kortvarig da klappen avslutades med meningen: up to trouble tonight kiddo?

Helvete.

Dagen da jag ligger och gor ingenting alls hela dagen. Gardagens hojdpunkt:
-Are you dressed up as IKEA?

Nej sadar fruktansvart spannande kvall var det faktiskt inte...

Tva ganger pa tva dagar. Heja mig sjalv. Halloween var det idag ja, och motivationen finns verkligen inte dar. Min kropp forsoker fortfarande aterhamta sig fran min galna torsdag da jag gick pa inget annat an Volbeat konsert har i Toronto! Helt galet stort! Tillochmed mitt superpetiga sallskap som ar sjalvutnamnd storst rockkung i varlden var imponerad. Eftersom jag mer eller mindre varit full sen Joel landande den 18 september var planen att absolut inte dricka nagon alkohol och bara bli hog av ruset fran grym musik. Fail.

Vi borjade med att ga till en rysk superbar = Ketel One vodka och champagne = dalig borjan pa helnykter kvall.  Vidare till bar nummer tva...och tre...och fyra...och sa vidare. For att gora en lang historia kort, det slutade med att jag spenderade natten campandes i baksatet av en stadsjeep i ett parkingsgarage. Sallan man kanner sig lika klassig som just da. Det hela verkade som en alldeles underbar plan da mitt sallskap var bortom for full for att kora hem till St. Catherines och jag alldeles for lat for att hitta annan transport hem. Sen vaknade vi och kunde inte for varlden komma pa hur vi ansag att det var ett smart drag.

Sa, Halloween. Efter att egentligen ha tankt skippa hela kvallen har jag nu gatt med pa att kla ut mig och umgas med manniskor trots allt. Efter noll fantasi har jag landat pa tva olika alternativ - konceptet Halloween (basically en skylt runt halsen dar det star Halloween) eller landet Sverige.  Blir sakert jattebra.

Ingen dalig bloggpause iallafall. Det skulle bli alldeles for intensivt om jag ens nastan forsokte forklara min sommar - men den har varit helt underbar, spontan, galen och fantastisk. Haft massa besok hemifran, traffat massa nya manniskor, provat pa olika jobb och sa vidare. Blivit tjockare, fatt langre har och samre hy. Tydligen fina tecken pa aldrande.

Joel och Johanna lamnade mig igar efter over en manad av underbart besok. Hela vistelsen var fantastisk och jag alskar dom om mojligt mer nu an innan.  Men, jag vill klargora lite saker som de inte hade helt ratt om.

1. Vadret har ar faktiskt inte alls lika daligt som dom sager. Pa riktigt. Senast igar gick jag utan jacka. Sakert beachvader imorgon och jag ar inte det minsta avundsjuk pa deras vader i California.
2. Svarta ekorrar ar verkligen inte lika haftigt som de vill att de ska vara. Samma sak galler brandposter och tvattbjornar.
3. Robert, den jattestora spindeln i vart koksfonster, ar harmlos.
4. Mitt hus ar inte alls skruttigt. Det ar ett vrak.

Forutom faktumet att jag bara saknar att ha dom har, sa ar det en hel del smasaker som gor det hela annu varre. Som att varje gang de sager "Next station is Spadina" pa tunnelbanan kommer inte Johanna direkt upprepa "SPADINA!" efterat. Eller att Joel var den utan tvekan basta wingman nagonsin, vars senaste insats lyckades fixa ihop mig med en lojligt snygg staupp-komiker. Eller faktumet att alla alskade dom. Eller burritos. Eller Two Oceans vin. Ellert the Islands. Eller terass-hang. Eller musik. Eller guitarr. Eller Joels matlagning. Eller Johannas miner. Eller the Rhino. Eller Kensington market. Eller alla barer i hela Toronto. Eller allt. ALLT!

Hemsk.

Saknar er sa redan...

Hur man lyckas skaffa sig tre dejter pa en och samma dag kan man ju fraga sig. For andra gangen. Nagon maste lara sig att saga nej alltsa. Suck.

Annars; hemlangtan, summer fever (en varre version av spring fever som i sig var tillrackligt hemsk), party och ett forbannat stokigt hem. Ja den har gangen ar det inte helt och hallet vart fel, sopgubbarna har bestamt sig for att strejka och det finns ingenstans att gora av sitt avfall. Att de valjer att gora det har i konstant supersommarvarme ar ju inte direkt helt forvanande. Suck. Igen.

Ps. jag far besok hemifran av ingen mindre an underbara Alexandra om mindre an tva veckor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nastan tre veckor. Jag har totalt forbisett allt som har med internet att gora - facebook, mail, blogg, illegala nerladdningar (uppenbarligen skamtar jag). Jag ber om ursakt for det, men det ar bara for mycket projekt har nu nar det ar sommar. Jag ska se om jag blir na battre pa det hela.

Som ni ser ar min internet anvandning ratt omfattande forresten....

Iallafall, det enda jag tanker uppdatera om just nu ar tva rekommendationer for regniga dagar: Arrested Development och The Office.  Briljant alltsa.

Min stackars roomie och alskade kusin ar sjuk. Toksjuk. Sa sjuk att jag faktiskt blir orolig over att aka hemifran och lamna henne ensam. Igar och idag tog vi turer om att vara i narheten for att passa upp henne - Ben kom och forsag henne med diverse filmer och sallskap, Mackenzie med en tur till sjukhuset och massa mediciner samt skonspelande gitarr och flojt, och min van Joe kom forbi ikvall och lagade den mest underbara filet mignon nagonsin, med tillhorande overjordiskt rod vin och en himla imponerande samling DVDer.

Problemet med att ha nagon som kommer forbi och lagar kott till mig far mig att tanka pa alla ganger alskade Marcus, som namns i typ varenda inlagg nufortiden, jamt brukade bjuda upp mig pa finmat hemma hos honom nar vi bodde grannar. Och det var valdigt likt hur det var idag. Finmiddag medans bakfull, ikladd mjukisbyxor, lortigt har och noll mat etik. Ja jag alltsa - Marcus (och Joe med for den delen) ar alltid fin och luktar alltid gott och har aldrig lortigt har och vet precis hur man ska ata.

Sa, den har handelsen tillsammans med min PMS och noll somn sen helgen gjorde mig himla ledsen och hemsjuk och gratig. Sa jag drog mitt labila jag ut pa verandan och satt i varmen och morket och tittade pa den overmaktiga stormen som pagar ute just nu. Det blixtrar och osregnar och blaser varma vindar och jag kom pa att nej, jag har det bra. Jag har det faktiskt riktigt jakla bra. Kom hit och dela det med mig.

Kan inte komma hem till festivalen. Riktigt ledsamt men det far bli desto mer att langta till nar jag tar mig hemat senare i sommar helt enkelt. Men maste alska mina vanner.

Med lite manovrande och en javla massa charm finns det fortfarande chans att jag kan ta mig hem till festivalen. Valdigt valdigt liten, men fortfarande finns den. Det blir i sanna fall en kort visit med mycket planerat men wtf - det finns fortfarande chans att jag kommer hem. HELL YEAH!

Ps. alla ni underbara som erbjudit att kopa biljetter och liknande sant urgulligt till mig for att fa mig att komma hem - Marcus har redan ordnat med den saken. Sa darfor far han en stor puss och en alldeles egen bild i bloggen (delad med Noah)



Ps 2. detta betyder inte att nagra av ni andra som varit lika underbara inte ar lika alskade.

Valdigt handelserik helg, darfor daligt med bloggtid. Iallafall, torsdag med Fia vilket innebar hemsk dag med Fia da det var hennes sista. Vi startade dagen med att aka ner till Queen Street for att kopa de eftertraktade (och ursnygga) Pink Floyd skorna och for att introducera Fia till Canadas superonyttiga men valdigt alskade matratt poutine - pommes, sas och massa ost. Perfekt for bakfyllan, valdigt mycket mindre perfekt for beach 09. Sen akte vi hem och packade klart Fias vaska. Sahar sag det ut





Sen skjutsade mr. Huvudroll oss till flygplatsen. Hemska flygplats.





Inge glada.

Det ar ungefar allt jag har att saga om flygplatsen. Fia, jag saknar dig redan mer an jag gjorde innan och det var en riktig tease att bara ha dig har i sex dagar.  Och eftersom jag nu inte kommer kunna komma hem till Peace and Love, nagot jag hade planerat att forsoka gora sen jag flyttade hit betyder det att jag ar annu mer nere och deprimerad over saker och ting. Usch som jag saknar er alla. Over and out.

Sa onsdagen borjade i China Town. Dar kopte Fia en gris och tog den har fina bilden:



Forsatt shopping pa Queen Street, Fia hittade tva par skor och provade dem i ungefar sex timmar, kom pa att hon bara hade rad med ett av de tva paren, sag till att hon fick rad med tva av de tva paren och jamforde sen priset pa dem i de olika affarer. Vi kan kalla onsdags eftermiddagen "skor".

Sen tog jag kort pa Fia utanfor City Hall.



Sen tog jag kort pa Fia vid Dundas Square



"Hej mamma, jag hittade ett par Pink Floyd converse som jag maste ha, kan jag fa lana ett par tusen tills lon pa mandag...?"

Sen tog jag kort pa Dundas Square





Dundas Square are Torontos inte helt overtygande forsok till Time Square, men man traffar pa roligt folk iallafall.

Sen tog jag kort pa mig och Fia



Sen tog Fia kort pa mig i vid fontanen



Sen tog jag kort pa Fia vid fontanen



Sen utforskade vi Eaton Centre och tunnelbanan. Himla mysig, varm och solig dag. Pa vag hem blev vi inkallade i baren av mina sota stammisar som ville kopa ol at oss och ha en pratstund. Lika trevligt som alltid. Sen hemgang, mat, snabbfix och hang pa verandan med mat, ol, musik och Anders som agerade var chaffor for kvallen (minus hans skapbil med brassestol som extra sate, plus hans systers normala femsates-bil). Fortsatte kvallen pa Jack Astor's dar vi halsade pa min kara van Teejay, drack helt otroligt goda drinkar och tittade pa folk som rockade rockringar. Temat var visst beach party.



Snygga Anders bilder gor honom verkligen aldrig rattvisa...



Karlek

Ska forsoka hinna med torsdagen imorgon men det kan bli svart da vi har arhundradets fest planerad har hemma. Som jag onskar att alla ni darhemma kunde komma. Adios!

Tisdag med Fia! Underbar dag som spenderades i urvackra Niagara falls. Vi kom, vi sag, vi segrade. Bilder!



Jattefin bild pa ett piratskepp. Ja bakom den dar vaggen da.



Vi kan kalla den har "Fia glad, Carina trott"



Cartoon world









Amerikanska-fallen (de mindre haftiga-fallen)







Canadensiska (urcoola) fallen + acklig fiskmas



Fia var inte helt nojd med sin smoothie.

Kasinot har jag inge bilder fran, och lika bra ar val det for allt jag hade kunnat visa kort pa var vara sorgliga miner efter att konstant forlora alla vara pengar. Bli inte for upprorda (pappa), alla vara pengar innebar verkligen inte nagon stor forlust, men anda. Det ar principen.



Karlek!



Fia har varldens sotaste fotter



Vi stannade vid en sjorestaurang och drack drinkar.





Har mina vanner, har ni Carinas skills



Och har har ni Fias



Tisdagskvallen spenderades sen nere vid Harbourfront med mat vid mitt jobb och umgane med Jeremy. Sen gick vi en jattekort promenad och visade delar av finacialdistrict. Eftersom vi inte tog nagra bilder snodde jag en fran Google sa ni far en ungefarlig bild pa hur det ser ut. Jattehogt minsann.

Mandag med Fia spenderades till valdigt, valdigt, vadligt stor del i sangen. Vi at massa mat - i sangen, vi sag pa en massa nerladdat - i sangen, vi lyssnade pa mycket musik - i sangen, vi pratade en massa - i sangen, vi skrattade hela tiden - i sangen.

Runt 8 tiden bestamde vi oss for att ga upp och duscha och ta oss ner till the Beaches for att halsa pa min underbara van Rick pa hans jobb och kika pa fyrverkerierna som var dagens stora handelse. Vad galler fyrverkerierna sa satt vi fast i trafiken nar de gick igang da 1. Ben var for seg pa att sticka hem och hamta bilen och ta oss dit och 2. for att aven om han hade varit i tid sa hade vi inte varit klara att aka an for sangen var for skon.



Vi stannade vid Riverdale Park pa vagen for att  ta en fin bild pa utsikten over staden. Eftersom vara "fina" bilder pa utsikten over staden blev lojligt hemska snodde jag den har fran Google sa ni far en ungefarlig bild av hur det ser ut. Jattefint minsann.



Nog inte den basta bilden tagen pa oss nej (vi ar inte fulla pappa, vi ar slitna). Kortet ar taget fran Murphys Law, dar vi stannade for en drink da vi hade stora problem med bade trafik och att hitta Rick's jobb. Ben ar som jag nog namt forut 34 ar gammal. Han fick visa leg for att komma in. Ibland har jag lust att kasta saker pa honom.

Sen blev det barhopp mellan Rick's arbetsplats och min arbetsplats, himla mysigt och himla trevligt. Det finns sa goa manniskor har och alla alskade, alskade Fia.

Mer genomgang av veckan med min Fia:

Sondag vaknade vi supertidigt till jattevackert solsken i Oshawa. Vad vi inte upptackten forran vi val gick ut i oskyddade omraden var att det blaste orkan vindar overallt.  Vi gick ut och at en traditionell canadensisk frukost (som egentligen ar en traditionell engelsk frukost men ah) och Fia och jag gick galet loss pa bacon, aggrora, pannkakor, toast, eggs benedict osv. Snygga Anders kunde inte sluta fascineras av att vi at mer an honom och var overdrivet imponerad. Tydligen sa ater inte canadensiska tjejer. Det var det dummaste jag hort, jag ar halvcanadick och ater darfor dubbelt sa mycket som en 100% svenska.



Snygga Anders pa dinern.



Fia overlycklig over sin frukost. Och har har ni ocksa ogonen som blivit det stora samtalsamnet i Toronto. Jag ar verkligen omringad av vackra manniskor.

Sen fick vi skjuts till Scarbourough. Eftersom snygga Anders hade sin jobbvan dar det bara finns tva saten fick vi turas om att sitta i en brassestol darbak. Ratt mysigt anda.



Snygg i profil



Miamivice Fia i brassestolen.

Efter att ha traskat runt i Scarbourough mall akte vi hem och madde som vi fortjanade. Sen hade vi stor musikfest och det var helt galet underbart. Stor blandning av vanner, familj och kompletta framlingar, vi hade minst sju gitarrer, glocken speil, flojt, munspel, bongotrummor och en jakla massa sangroster.



En valdigt liten del av ganget, en stor del av gitarrer.



Jag briljerar pa glocken speil (ignorera stod-listan i locket)



Overdrivet talangfulla och supergrymma Mackenzie

Sen blev Fia trott och jag motsatsen sa hon gick och la sig medan jag drog med mig Ben till baren jag jobbar som ligger nerfor gatan. Val dar motte vi upp med en stor del av mina underbara kunder och rockade loss. Sen fick jag Fia-abstinens och gick hem och tittade pa henne nar hon sov. Eller ja, inte helt sant, jag minns inte riktigt hemgangen och nar jag vaknade var det tre av oss, fullt pakladda saklart, i sangen. Och mellan ditgang och hemgang ar det ett fint svart hal pa strax over tva timmar. Men den officiella versionen ar fortfarande Fia-abstinens storyn.

Sa jag ar bjuden pa fest hos en av mina storsta karlekar har i livet (homosexuell saklart, som alla andra killar har i varlden som jag vill gifta mig och ha barn med), men efter veckan som varit sa finns det bara inte. Med hjartesorg kommer sjukdom eller nat liknande och jag har varit sangliggandes sen jag kom hem fran jobbet. Sa, darfor tanker jag skriva om de forsta dagarna min alskade Fia var har och vad vi gjorde.

Fredag sa hangde jag i vardagsrummet med Michelle och Demetri da mr. Huvudroll ringde och sa att jag var tvungen att ga in i mitt rum. Tio minuter senare kom han in med en basketboll och bara: Surpriiiise, here's a basketball! Oh wait, I forgot something in the car, sprang ivag och in kom Fia. Vissa har liksom fragat hur  jag sag ut nar hon kom in. Arligt tror jag ingen kan svara pa det for jag var begravd i hennes axel de forsta 45 minuterna hon var har.

Vi tog en promenad runt omradet dar jag bor, vi at pasta, vi pratade, vi skrattade, vi lyssnade pa musik, vi drack ol, vi hade tjejmys, Ben kom forbi och gjorde detsamma, sen slocknade Fia och jag akte med kusin och co pa koncert. I typ 10 minuter. Sen fick jag Fia abstinens och akte hem och tittade pa henne medan hon sov.

Lordag akte vi forst till Yorkdale for shopping och lunch. Shopping gick ju sadar, lunch gick desto battre. Bilder:



Pa tunnelbanan



Rain forest cafe. Mycket. Mycket. Mycket. Goda drinkar.

\\

Nagon som kan lasa Fias tankegang har? "Naaaw Carina, tror du verkligen jag vill pussa dig, gu sa gulligt..."



"Men jag vill inte sta framfor fontanen och vara helt turistig"



Sen blev det kvall och vi beslutade oss for att aka hem till snygga Anders i Oshawa och festa. Snygga Anders tog med oss pa country/cougar bar, vilket var underhallande i sig fast valdigt annorlunda mot nagot annat jag gjort. Och nar de sen borjade spela Rednex blev det bara for mycket, for roligt att hantera. Utslangda vid en halv tre, fyllekak fran Tim Hortons och hem till Anders igen dar vi forsokte spela lite musik. Gick sadar ja.



I bilen pa vag till Oshawa var Fia en purken Fia som inte ville att jag skulle knappa kort.



Mr. Huvudroll var gullig och skjutsade oss hela vagen till  Oshawa



Inte helt bra bild, pa vag mot Oshawa. Resten av bilderna satter vi censur pa och latsas som  de aldrig hande.

Resten av dagarna tar jag senare. Godnatt raringar!

Tillbaka till jobb och farglosa verkligheten igen da...utan min Fia...

Solsken, varme och varldens basta vanner. Livet ar for underbart.